Fröken Fis

 

Jag tar en bloggpaus, vet inte när jag kommer tillbaka

Den senaste perioden har varit rent ut sagt helt förjävlig. Ingenting har gått som jag velat och otroligt tråkiga händelser bara avlöser varandra. Det har även rent allmänt varit en otroligt grå och motivationslös period full av motregn. Allt började med att min hårddisk med hela mitt liv på kraschade, sedan var planen att flytta Nisse och förhoppningsvis få lite motivation på det hållet iallafall men det blev inget av det på grund av vissa orsaker. 
 
Som om inte det vore tillräckligt så åkte morfar in på sjukhuset i torsdags, men vi tänkte inte så mycket mer på det för det var inte första gången han var inne. Tyvärr var det inte som vanligt utan igår fick vi beskedet att han var medvetslös och en kvart senare att han var borta. Allt känns så himla tungt och nu kommer en lika jobbig period med allt vad det innebär att säga farväl av älskade morfar.
 
Morfar, jag är ändå glad för din skull. Du slipper lida mer nu. Nu är du fri. Du kan åka traktor igen, köra med hästar i skogen, springa och cykla igen. Du slipper vara beroende av andra och du slipper allt jobbigt. Men vi kommer sakna dig morfar, sakna dina skämt och din lätthet, din stora envishet och allt annat som var du. Vi saknar dig något fruktansvärt. 

Frostmorgon