Fem veckor

"To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all." ~ Oscar Wilde
 
Citatet här ovan och vad det står för måste vara min största rädsla. Att bara existera. Ett ämne jag tror att jag har berört många gåner här i bloggen men ett ämne som är så stort för mig. På min inspirationsvägg har jag flera liknande citat som på något sätt inspirerar mig till att leva. Och när jag är här, i Hedemora, så känner inte jag att jag lever. Jag bara existerar och huvudet går på tomgång. Jag vill känna att jag lever på riktigt.
Därför, om fem veckor, kommer jag sitta på ett plan på väg bort från Hedemora och Sverige, på väg mot Kanada. Jag kommer inte stå på svensk mark förän ett år senare. Mina känslor över att jag åker om ynka fem veckor är väldigt blandade. Jag är så himla glad, lite rädd, nervös och oerhört lättad. Ja ni hör ju, en salig blandning. Inte en dag har passerat sedan jag återvände från Kanada där jag inte har längtat efter att åka tillbaka, och nu är jag snart på väg. Snart.
 
Min målsättning är att denna gången faktiskt hålla igång där borta, mycket för min egen skull för att jag ska kunna gå tillbaka och läsa om min vistelse. Men även för mina vänner och bekanta, för att de ska kunna läsa här och se vad som händer i mitt liv även om vi inte pratar varje dag. 
 
Kommer dock sakna mina djur ofantligt mycket ♥