9e november

Idag, den 9e november, är det exakt en månad kvar tills jag lämnar detta land. Det är dock inte det som upptar mina tankar idag, utan mitt huvud är fyllt av känslor efter beskedet imorse. Att Donald Trump lyckades bli president. Jag är chockad, arg och så jävla besviken. Att en människa som han lyckas bli president, att människor faktiskt tycker han är en man värdig positionen som en av världens mäktigaste personer övergår mitt förstånd. Jag förstår verkligen inte hur denna man som i början var ett stort skämt på internet blev vald till president, jag tror inte att det är någon som skrattar nu. Jag är besviken på mänskligheten.

Fem veckor

"To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all." ~ Oscar Wilde
 
Citatet här ovan och vad det står för måste vara min största rädsla. Att bara existera. Ett ämne jag tror att jag har berört många gåner här i bloggen men ett ämne som är så stort för mig. På min inspirationsvägg har jag flera liknande citat som på något sätt inspirerar mig till att leva. Och när jag är här, i Hedemora, så känner inte jag att jag lever. Jag bara existerar och huvudet går på tomgång. Jag vill känna att jag lever på riktigt.
Därför, om fem veckor, kommer jag sitta på ett plan på väg bort från Hedemora och Sverige, på väg mot Kanada. Jag kommer inte stå på svensk mark förän ett år senare. Mina känslor över att jag åker om ynka fem veckor är väldigt blandade. Jag är så himla glad, lite rädd, nervös och oerhört lättad. Ja ni hör ju, en salig blandning. Inte en dag har passerat sedan jag återvände från Kanada där jag inte har längtat efter att åka tillbaka, och nu är jag snart på väg. Snart.
 
Min målsättning är att denna gången faktiskt hålla igång där borta, mycket för min egen skull för att jag ska kunna gå tillbaka och läsa om min vistelse. Men även för mina vänner och bekanta, för att de ska kunna läsa här och se vad som händer i mitt liv även om vi inte pratar varje dag. 
 
Kommer dock sakna mina djur ofantligt mycket ♥

Första dagen på det nya året

 
Nu är det alltså här, det nya året. 2016. Jag tror att idag är en dag då många förväntar sig att det ska kännas annorlunda, att det ska kännas som en nystart. Men sanningen är att det kommer aldrig kännas som att det är det, det är nämligen alltid en själv som måste skaffa den där nystarten. Jag tror på att livet blir vad man gör det till och är det en nystart man vill ha får man göra det själv istället för att vänta tills kalendern säger 1/1 i tron om att det på något sätt kommer hjälpa en vidare.
 
Hursomhelst så ser jag fram emot 2016! I mars (ungefär) kommer jag ta studenten, det återstår bara matte 5 och gymnasiearbetet för min de. Efter det vet jag inte riktigt vad jag ska göra, och den friheten är lika skrämmande som spännande och glädjegivande. Jag kan göra vad jag vill. Det är en väldigt häftig känsla om man låter den omfamna en istället för att skrämmas av ovissheten. Jag vet iallafall vad jag skulle vilja göra innan jag tar tag i livet på riktigt, men det håller jag lite hemligt en liten stund till.
 
Så välkommen, 2016, jag välkomnar dig med öppna armar!