Hästdrömmar

Jag skulle säga att många av mina drömmar inkluderar hästar på ett eller annat sätt, nästan alla faktiskt. Men när det kommer till just hästar har jag ett mål kring det som jag verkligen vill, ska, jobba för. Jag inspireras något otroligt av människor som jobbar med hästar på ett naturligt sätt. Buck Brannaman till exempel. Tror jag sett dokumentären om honom mer än fem gånger vid det här laget och jag tvivlar inte på att det blir fler gånger.
 
Ända sedan jag red på ridskola känns det som att ridsporten endast har bestått av skarpa bett om hästen inte lyssnar eller flera piskrapp om den inte gör som den säger. Jag minns på ridskolan när min häst inte ville galoppera och instruktören gång på gång bad mig att rappa till med spöt, "Hästen är så stor, det känns knappt för den" var ursäkten. Det knyter sig i magen på mig varje gång jag ser personer dra och slita i tyglarna med händerna tillbakadragna så långt det går.
 
Jag tror på att det finns en annan väg, jag har själv sett att det finns en annan väg att gå. Jag vill lära mig att gå den vägen. Jag suger i mig allt jag kan och jobbar för att bli en så bra hästmänniska jag bara kan. 2016 ska bli mitt år där jag lär mig ännu mer och börjar lyssna ännu mer på vad Nisse och andra hästar har att säga, för jag tror på att om du lyssnar på hästen har den mycket att berätta, och du lika mycket om inte mer att lära av hästen än vad du kan lära den.