En feeltrip genom arkiven
När jag bläddrade genom min blogg i jakt på bilder att ha i portfolion till min nya hemsida (för er nyfikna hittar ni den HÄR) slogs jag av hur många meningslösa inlägg min blogg bestod av samt hur många bilder jag la upp bara för att, utan att egentligen gilla bilden. Så idag tog jag och gjorde en riktig rensning i arkiven och raderade inlägg som känns helt meningslösa och bilder jag inte kan stå för. Detta resulterade i en ritkigt feeltrip; jag återupplevde mina sista minuter med Bamse, jag kände spänningen när det var en vecka kvar tills planet lyfte mot Kanada, jag kände min uppgivenhet när jag var tillbaka i Sverige efter tre underbara månader, jag kände sorgen när älskade morfar slets från oss. Jag återupplevde känslan av att lämna ifrån mig Nisse och den starka glädjen när jag fick reda på att han skulle komma hem igen.
Trots att jag skriver allt mer sällan blir bloggen som en slags dagbok dit jag kan återvända och läsa om mina mest betydelsefulla stunder som jag valt att dela mig av, och trots att inte allt är utskrivet så tar dessa meningar mig tillbaka till stunden de inträffade. På både gott och ont.
Jag skrev häromdagen att jag inte visste varför jag valde att logga in här flera gånger i veckan, men jag tror jag vet nu. Det är på grund av denna känslan jag väljer att knappa in ord och publicera bilder här, för att jag kan återvända senare och uppleva det jag upplevde idag.
